Mitt foto
http://rolfrasmusson.se

fredag 28 januari 2011

Kall fusion i Bologna

Det är naturligtvis för tidigt att, med det faktaunderlag som hitintills finns tillgängligt, dra några säkra slutsatser om metodens genomförbarhet.

Processen beskrives grovt av följande:
Man utgår från vanlig diatomär vätgas som termiskt spjälkas till atomärt väte (ingen deuterium eller tritium!) och vanlig nickel med sin naturliga isotopblandning.
Metallen är pulveriserad till nanonivå.
Vätekärnorna fusioneras med nickelkärnorna under utsändande av gammastrålning. Apparaturen är skärmad med bly och släpper inte ut strålningen.
Samtliga fem nickelisotoper fungerar. Möjligen kan de fungera olika bra.
Ingen av de bildade kopparisotoperna är instabil. Ingen radioaktivitet kvarstår när apparaturen är avstängd.
0,1 g nickel behövs för 0,01 g väte och levererar då 10 kWh per timme, men endast en liten del av metallen förbrukas.
Vid demonstration har visats att 37 gånger mera energi erhålles än vad som matats in. Kvoten ut/in blir aldrig lägre är 6 men laboratorieresultat på 400 ggr har visats men leder då till explosion.
Effekttätheten är 5 liter per kW
Hur ett självunderhållande system fungerar beskrivs i patentansökan som ännu hemlighålles.
Beskrivning finns på
http://pesn.com/2011/01/17/9501746_Focardi-Rossi_10_kW_cold_fusion_prepping_for_market/
Även om detta fungerar så är inte därmed klimatproblemen lösta. Med en ständigt ökning av frigjord energi får vi räkna med enorma översvämmningar, stormar och andra extrema väderleksyttringar